skolböcker

I min bokhylla har jag ett par hyllmeter med kurslitteratur i utgångna upplagor som jag inte kan sälja i andrahandsbokhandeln.
Jag kommer med största sannolikhet aldrig att öppna dem igen, inte många av dem och inte frivilligt, och om jag någonsin skulle behöva göra det så skulle jag nog vilja ha en något nyare upplaga.
Det händer att jag fantiserar om att kasta dem, men det är ett absolut tabu inom min familj, man kastar inte böcker. Det är nästan lika illa som att kasta en levande krukväxt.

Jag har försökt att begränsa mig till att bara spara de böcker som jag har användning av eller som jag har en relation till. Att spara på gamla kursböcker som man aldrig mer kommer att läsa känns, för mig, nästan som att ha bokhyllan full av gamla expojkvänner, eller snarare avlagda tillfälliga förbindelser. Ändå står de kvar där, trots att det känns som om det skulle vara en stor befrielse att slänga eller kanske till och med bränna dem, på bål, tillsammans med alla gamla kompendier.