jag har fått en tant

Tanten är tillbaka! Och jag har pratat med henne.
Som de allra flesta har jag svårt för omställningar och separationer och bara möjligheten att eventuellt ha förlorat en kuslig granne gjorde mig orolig. Så jag har sprungit fram och tillbaka mellan min arbetshörna (sängen) och köksfönstret för att kolla om hon hade kommit tillbaka. Det hade hon inte och jag var säker på att det hade hänt henne något och att jag aldrig skulle se henne igen när jag fick syn på en liten, liten tantliknande varelse som irrade kring buskarna på gården, klädd i tunn beige kappa och med tofflor på fötterna..
Det var hon.
Det visade sig att hemtjänsten hade släppt ut hennes katt av misstag och katteländet var för gammal för att orka hoppa in igen. Hemtjänsten var inte så bra, sa hon, men hon var tvungen att hålla sig väl med dem eftersom hon inte var riktigt tillräknelig och därför hade hon inte sagt något när katten hoppade ut. Den satt i buskarna precis under fönstret och pep ynkligt, men såg stark och välmående ut, som om det var stolthet snarare än ålder som hindrade den från att ta språnget. Tanten däremot var verkligen för skröplig för att klättra in i buskarna och hämta katten så jag fick pressa mig in och fånga den. Jag fick in katten genom fönstret och lyckades dra igen det utifrån. Sedan följde jag tanten till dörren och fick lova att komma förbi på en fika endera dagen. Nu vågar jag inte titta på henne från köksfönstret längre, tänk om hon ser mig, då vet hon var jag bor.