kvällsgnäll

Vi pratade om de verkliga effekterna av en viss princip inom den kommersiella avtalsrätten och jag sa något, i min mening, välformulerat och riktigt smart. Jag kände att jag visste vad jag talade om och jag såg att de andra runt bordet blev ganska så imponerade. Tills jag petade mig själv i ögat med en penna.
Mycket smidigt.
Jag kvävde ett jämmerljud och bet ihop, trots att jag egentligen hade velat krypa ihop till en boll och gömma ansiktet i den stora, mörkgrå axelvadden bredvid tills det slutade göra ont. Den stränge advokaten kastade en snabb och, som jag uppfattade det, förbryllad blick åt mitt håll, harklade sig och fortsatte som om ingenting hade hänt.


Det värsta med mitt nya schema är nästan att jag inte ens kan planera saker som jag är van vid att bara kunna göra. Jag brukar kunna hämta Luddet tidigt för att promenera, pyssla eller ta hem kompisar (de sysselsätter varandra medan jag pluggar) och så brukar jag klättra runt på gymmet var och varannan dag. Nu hinner jag knappt handla på vägen hem och jag har inte tränat sedan i lördags. Ok, det kanske är såhär för alla som jobbar, men jag tänker gnälla ändå.
GNÄLL!
Det jag saknar mest av allt är att få äta frukost hos R.