fåglarna

Det var fortfarande skumt i rummet när jag väcktes av ett svagt, men intensivt tjatter utifrån.
Jag tassade upp och kikade ut genom köksfönstret.
Gården var full av sidensvansar. De satt i alla träd och buskar, på taken och på fönsterblecken, precis överallt. Och de tjattrade oavbrutet.



Hursomhelst är de mycket trevligare än de cirka femton skator som normalt förgyller vår tillvaro med sina slagsmål och sopor. Jag misstänker att de hämtar sitt skräp ur papperskorgarna på tunnelbanestationen (för jag tror inte att våra grannar livnär sig på mcdonalds-mat i så stor utsträckning) för att sedan flyga upp hit och slåss om bytet. De är experter på det. En stormig vårnatt hade locket på en av grannfastighetens soptunnor blåst upp och skatjävlarna hade fått upp en hel soppåse. De hade lyckats släpa upp en full soppåse och efter att ha tömt den på allt ätbart de kunde hitta slogs de i flera dagar, om en gammal pappmugg. Visste ni förresten att skator kan sjunga?