menlösa husdjur

Den där katten, Ocean, han hatar mig.
Jag vet inte om det beror på att jag skrattade åt honom en gång för länge sedan, när han kom hem efter att ha blivit kastrerad, eller om det är för att jag alltid retar honom.
Hatar mig gör han väl kanske inte, jag duger ju ibland, i brist på andra trevligare, mjukare och mindre oberäkneliga människor, men jag har förstått att han inte är helt förtjust i mig. Det händer att jag matar honom när de är bortresta och när han ser att det är jag som kommer då vänder han i dörren och går och lägger sig igen. Vad jag vet är jag den enda som får ett så kyligt mottagande.

Precis som de flesta andra katter är han givetvis både lättstött och samtidigt rätt så klantig, en inte helt lyckad kombination för honom själv, vi andra skrattar i smyg.
Men han har sina egenheter.
Härom natten vaknade min syster av att han skrek, hon kastade sig ur sängen för att se vad som felades honom. Det visade sig att han skrek för att han inte hade lyckats hitta någon sovplats i hennes säng. När hon flyttade på sig lade han sig tillrätta vid hennes huvudkudde och somnade.

Om man klickar på bilden blir den större

Min mammas lägenhet är dragig och det blir väldigt kallt om vintern. Då lägger sig kattskrället på bordet och värmer tassarna på elementet. När han har legat där en stund och tassarna har blivit varma, då lyfter han sin lilla tass och värmer nosen med den.



Han äter spindlar.