mina pokemonar

tentan

Det kan ha gått bra. 

Det kan ha gått mindre bra. 

Leasingavtalsfrågan var mig så främmande att det kändes som om jag stod inför en hund med två rumpor.

spel

I natt drömde jag om tentan.
Jag drömde att jag satt vid min bänk och läste frågorna, noggrant, mycket noggrant. Sedan gick jag tillbaka och analyserade dem en och en, mycket ingående, och så tänkte jag ut mina svar.
Efter tre timmar och femtio minuter, alltså med tio minuter kvar av skrivtiden, började jag skriva.
D stod vid min bänk och sa att han minsann var klar och skulle gå nu och att jag verkligen borde skynda mig på för nu var det bara tio minuter kvar. Och jag skrev och skrev, stort och oläsligt, och så kom jag att tänka på en kursare från första terminen som blev underkänd för att examinatorn inte kunde se vad hon hade skrivit. Så jag suddade ut allt, pappret skrynklade sig och gick sönder och D stod och hoppade vid dörren och paniken bara växte.
Då vaknade jag.
Klockan var halv fyra och lägenheten var fortfarande behagligt mörk. Men oron ville inte släppa. Jag låg kvar en stund och försökte komma på någonting verkligt som jag kunde oroa mig över, någonting som fanns på riktigt och gick att åtgärda.
Gasen! Jag kom på att jag hade glömt att vrida om gaskranen kvällen innan så jag gick ut i köket och stängde den. Sedan kunde jag sova.
Härom natten gick jag upp och luftade ett element.

Nu ska jag:

1, Läsa Kleinemans artiklar en gång till.

2, Göra alla gamla tentor jag inte har hunnit med ännu.

3, Läsa sammanfattningen av Goode.

Jag hann/hinner inte:

1, Göra alla gamla tentor två gånger.

2, Läsa Hellners bok tre gånger.

3, Göra en lista över samtliga på kursen förekommande rättsfall och läsa dem.

När det här är över ska jag:

1, Gråta av lättnad Sova (så farligt är det faktiskt inte, men det kan vara min allra sista salstenta).

2, Tvätta.

3, Fika med min pappa.

4, Träffa Michaela.

5, Återuppta kontakten med alla försummade vänner omvärlden.

jaha, varför sa du inte det direkt?

L: Du kan åka två gånger till, sen måste vi gå hem.

Jag: Varför då?

L: Jag gömde honung i ett träd innan vi gick hemifrån och någon kanske har hittat dit nu.

tenta-sur

Bilden är från i går eftermiddag.
Inte nog med att de lämnade kransaten vänd mot oss, alltså in över vår gård, när de gick i fredags, eländet har nu dessutom vridit sig något under natten. Visserligen bort ifrån oss, men det måste ju innebära att den står och snurrar bäst den vill. Det har ju inte blåst nämnvärt under natten heller.

tentaplugg

Det enda som har hindrat mig från att hasa omkring utan byxor och äta konstiga saker hela dagen är att jag har varit på universitetet. Det första jag gjorde när jag kom hem var att ta av mig byxorna.
Sedan gjorde jag i ordning tre små skålar med rostade nötter, saltgurka och rädisor. Jag satte mig i tentaplugg-stationen, det vill säga övre vänstra hörnet av sängen, och bläddrade förstrött i "Goode" medan jag åt nötterna, metodiskt. När nötterna var slut gick jag över till saltgurkan.

Tyvärr var gurkans sälta väldigt lik den hos tårar och gurkorna gjorde mig lätt deprimerad. Det kändes inte som något bra läge för rädisor så jag lade boken åt sidan och gick över till att studera mina gardiner. När jag var klar med det hämtade jag fler nötter som jag sedan åt, metodiskt, medan jag läste ytterligare några sidor ur "Goode".

löpsedel

Jo, men faktiskt, detta måste vara höjden av orättvisa.

överpluggad

Idag har jag, under sex timmar och på inte mindre än etthundranittio sidor plågsamt liten, fotokopierad text, bevittnat födelsen av 36 § avtalslagen i dess nuvarande lydelse. Där har vi något som är få förunnat.

kverulans

Jag förstår inte hur man kan bli på så här dåligt humör.

Bara ljudet av datorns nätsladd mot kanten av soffan när jag rör på mig får mig att vilja slå någon. Det lätt gnisslande ljudet av plast mot lättavtorkbar moccaimitationliknande vad det nu är för nåt. Det får mig att vilja mörda. Eller åtminstone överföra lite av det här till någon annan. Som när man har sett eller hört något riktigt äckligt och berättar det för någon annan, eller pratar om det, med hög röst, på tunnelbanan, bara för att lämpa över det. För att slippa vara ensam om det.

Modemet, det mobila "bredbandet", har bestämt sig för att bara komma åt gsm-nätet. Det innebär att allt tar ungefär tre gånger så lång tid som vanligt. Under förutsättning, givetvis, att det inte är några bilder inblandade, då kan det ta precis hur lång tid som helst. Och den där jävla lampan! På modemet alltså, den lyser infernaliskt grönt bara för att påminna mig om att det går långsammare än vanligt, som om jag inte skulle märka det själv.

Hårets risighet har slagit nya rekord de senaste dagarna, det står åt alla jävla håll, med antenner och tentakler som sträcker sig efter allt med minsta lilla laddning. Torrt och risigt är det. Och min deodorant är slut.

Och så grannarna! De i trappuppgången bredvid, som bor vägg i vägg med mig. De är sällan hemma, men när de är det har de fest. Eller högljudda sexlekar.

Det stör mig inte, jag kan sova mig igenom nästan vad som helst och det gäller L också, har han väl somnat skulle jag kunna ställa till med fest hemma i lägenheten utan att han vaknade. Sexlekarna kunde jag vara utan, men faktum är att jag tycker att det är litet trevligt när de har fest, att somna till musik och stilla festsorl kan vara rätt behagligt.
Men akustisk gitarr. Och Pata Pata. Vägg i vägg, klockan halv tolv på natten! När man dessutom redan var på dåligt humör.
Jag trodde att jag skulle explodera.

Nu är jag inte den som knackar i väggen, men jag hade verkligen ingen lust att springa över vinden (spökvinden) vid den här tiden på natten och att gå utevägen var helt otänkbart. Så jag bestämde mig för att härda ut. Det dröjde inte någon lång stund innan grannarna under dem började banka i taket och, när det inte hjälpte, gick upp och ringde på. jag hörde dem genom väggen, inte ordagrant vad de sa, men det var lätt att uppfatta den eskalerande konflikten. Så blev det tyst.
I tio, kanske femton minuter. Sedan åkte gitarrhelvetet fram igen och nu var det dags för gamla Oasis-låtar. Vid halv två var störningsjouren på plats, sedan blev det tyst.

Dagens ljuspunkt var att grannarna under störgrannarna bestämde sig för att lyssna på Wagner klockan halv nio i morse.

marknadsföring

"All inclusive"?! Allvarligt, vem vill bli bjuden på "all inclusive" i det här sammanhanget? Jag undrar om inte "all inclusive" är det mest oromantiska begrepp jag överhuvudtaget kan tänka mig, så fullständigt utan tanke och eget engagemang.

Och låter det inte, dessutom, smått oanständigt? Som en sådan där utökad "spabehandling" eller en riktigt trevlig alla stjärtars dag.

Och i Söderhallarna hittade jag detta! En hjärtformad biff!

i tenta-gulag

Jag tror att jag håller på att bli galen. På riktigt.

I natt drömde jag att jag gick bakom Stig von Bahr och sköt honom i rumpan med en luftpistol, en sådan där med små runda, gula pelletar.
Vi gick genom korridorerna på Stockholms Universitet, han före och jag tre, kanske fyra, meter efter. Varje gång jag träffade tog han ett litet skutt och ropade: "Aj!".

äckliga saker jag tagit i idag

Grannens hundar, mest pudeln, gud vet vad på tunnelbanan, tangentbord och mus tillhörande bibliotekets dator, och, i viss mån, även bordsytan de vilar på.
Och ändå var det alla andras händer jag tänkte på när jag valde äpplena längst ned i kartongen på Konsum.

Har ni förresten testat de där nya "snabbkassorna" på Konsum vid Odenplan?
De finns säkert på andra ställen också. Där får man numera slå in sina varor själv. De som har streckkod drar man förbi en streckkodsläsare av ungefär samma sort som de som sitter i vanliga kassor, viktvaror söker man efter bland bilder på en skärm, med de mest köpta varorna på första sidan och möjlighet till fritextsökning.

När man har slagit in en vara ska man placera den på den viktkänsliga hyllan intill, där ska man, innan man inleder sitt varuhanterande, ha fäst en plastpåse att lägga varorna i. Många missar detta med resultatet att de, efter avslutat inköp måste packa om alla varor, något som tar ytterligare mer tid.

Dessutom är själva anledningen till att den viktkänsliga hyllan är viktkänslig att förhindra fusk. Därför säger kassan, med hög röst, ifrån om man råkar lägga en så kallad "oväntad vara" på viktkänsliga hyllan. Tyvärr sker detta även man lägger tillbaka en icke oväntad vara som, på grund av frånvaron av plastpåse, rullat av viktkänsliga hyllan.

Ni kan ju gissa hur lång tid det här tar för en genomsnittlig trafikant kund.

Jag har använt kassorna rätt så många gånger tidigare, men det var först idag, när jag betalade mina stackars äpplen som jag fick sedlar i växel. När man får det kommer sedlarna ut i ett särskilt, väl dolt fack, under kassans våg. För att man inte ska missa sina sedlar börjar en lampa att blinka i detta fack samtidigt som kassan piper. Jag tog min växel och min frukt och när jag lämnade butiken pep kassaeländet fortfarande.

familjegraven

Vi fick en rökt ål till förrförra julen.
Först fick R den av en vän som någon slags present.
R tyckte att ålen var äcklig, ovanligt äcklig, men han tyckte att det var synd att slänga den. Det var nog inget fel på den, tänkte han, den var bara fet och konstig i smaken. Så han frågade om vi ville ha den.
Och vi testade, och tyckte att den var otroligt äcklig. Fast det var ju synd att slänga den, ett levande djur som hade fått sätta livet till, helt i onödan, och som det antagligen inte var något som helst fel på. Så jag gav den till min mamma.
Hon tyckte att den var helt otroligt och osannolikt äcklig, men att det inte vore rätt att slänga den. Så hon begravde ålen i skogspartiet bakom sitt hus. Hon hackade upp en grav åt den och höll en kort ceremoni där i vintermörkret innan hon gick hem.

Så tänk på det, om ni någon gång åker pulka i backen i Abrahamsberg, att uppe på krönet finns det sju små gravar. Där vilar tre små möss, tre älskade undulater och så julålen som ingen ville ha.

meningslöst och obegripligt

Kyssguramin. Kyss guramin.

idioti

Vi tog en öl idag, det är inte ofta man gör det längre, på "Patrick's Bar", uppe på Götgatan. Nu gjorde man väl inte det särskilt ofta tidigare heller, men det har blivit ännu mer sällan de senaste åren. Det var var helt spontant, vi gick förbi och tyckte att det kunde vara trevligt att sitta där i fönstret, med en Guinness, och titta på folk.

Men vi fick inte sitta på de mysiga fönsterplatserna, vi beställde och betalade, men hänvisades sedan till platserna i den andra delen av lokalen. Det var så gott som tomt, men de mysiga fönsterplatserna var reserverade för de så kallade matgästerna, det vill säga de som äter där, som är något (enligt mig marginellt) viktigare.

Jag undrar om de själva inser hur otroligt korkat det är. Åtminstone under den tid på eftermiddagen då knappast någon äter.

Det är som när man beställer en tårtbit på ett kafé och personen bakom disken ger en den minsta biten. Precis lika korkat.
Ingen blir ju glad över att få den minsta tårtbiten. Den som får den största biten däremot, särskilt om det är tydligt att personen bakom disken aktivt väljer den bit som är störst, den känner sig betydelsefull och är mer benägen att komma tillbaka. Och, det bästa av allt, den som kommer därnäst kan bli lika glad, för den kan också få den största biten.

Och även om nu matgästerna är viktigare än de som bara "tar en öl", är det verkligen någon som avstår från att äta på Patricks Bar enkom av den anledningen att fönsterplatserna är upptagna? Är det någon presumtiv matgäst som tar illa vid sig för att de attraktiva fönsterplatserna är upptagna av gäster som bara tar en öl?

Jag kan tänka mig oändlig många skäl att inte äta på Patricks Bar, att fönsterplatserna är upptagna är inte ett av dem. Och jag tror faktiskt inte heller att någon, ingen hyfsat normal person i alla fall, skulle ta illa vid sig för att någon annan hade hunnit före till de bästa platserna, inte så till den grad att vederbörande, av den anledningen, valde att inte komma tillbaka.

Däremot kan jag tänka mig att rätt så många som bara ska ta en öl väljer att inte komma tillbaka när de, trots att lokalen är tom, hänvisas till de mer sunkiga platserna i mörkret, precis under en högtalare. När det dessutom är nästintill tomt i lokalen, vore det inte bättre att sätta åtminstone lite gäster i fönstret i stället för att skylta med tomma platser?

underbart

Hej! Får jag ta en bild på din tekanna?
Jo, jag frågade faktiskt!

Det var vid husgerådshyllan på Röda Korset vid Skanstull, hon hade precis fått syn på tekannan och böjde sig ner för att plocka upp den. När hon reste sig upp såg hon lyckligt på sitt fynd och sa, halvhögt, men för sig själv: "Äntligen!"

Äntligen? Har hon letat länge efter just den där tekannan? Visste hon att de fanns?
I så fall hade hon en helvetes tur.

konspirationsteorianmodan

Med risk för att låta mer paranoid än jag egentligen tror att jag är; på tunnelbanan hamnade jag mittemot en ung man med asiatiskt utseende. Han var inte välklädd, verkligen inte, men han såg inte heller störd ut. Han hade en sådan där avancerad mobiltelefonliknande historia och för varje stationsutrop upprepade han stationens namn i sin telefon.
Mellan Fridhemsplan och S:t Eriksplan möttes våra blickar, jag log försiktigt, men han såg bara utråkat på mig, lyfte telefonen till munnen upprepade stationens namn.
Det hela var mycket skumt.

känsliga varnas!

Till att börja med; om det står 12.90/kg vid den giftiga broccolin och om den ekologiska broccolin saknar prisuppgift. Fråga i så fall hur mycket den ekologiska broccolin kostar. Det gjorde inte jag. Den kostade 180 kr/kg.



Jag delade broccolin i bitar och tvättade av dem för att sedan blanda dem i en sallad. När jag hade delat ungefär hälften upptäckte jag något brunaktigt, bläckliknande kladd på vänster ringfinger. Jag sköljde bort det och tänkte inte mer på det.

Men så upptäckte jag något brunt på en broccolibukett, som ett skal med något i, en puppa.

Jag skar bort området omkring, tvättade all broccoli igen och synade den noggrant. Inga fler äckligheter. Sedan blandade jag broccolin i salladen och ställde skålen åt sidan.

När jag gjorde det upptäckte jag ytterligare ett brunt skal, den här gången på skärbrädan, trasigt i en liten pöl av brunaktigt, bläckliknande kladd. Någon decimeter därifrån låg dess innehåll.

Bilden är inte den bästa, men är det någon som vet vad det där är?