trafikanter

R fick en underbar trafikant härom dagen, den var en tjej i 15-18-års åldern med blont sådant där uppfluffat hår som alla femtonåringar har just nu, ett lite plastigt utseende och sådana där skor som ser ut som att de egentligen skulle ha en klack, men att bäraren fastnat med den någonstans och fått gnaga av den för att komma loss.

Det var vid sjutiden på morgonen som hon kom fram till spärren och frågade efter en nagelsalong. Det finns en precis mittemot spärren, mellan pressbyrån och matvarubutiken, nära det lilla fiket och R pekade åt det hållet och frågade om det var den.

Tjejen vände sig om och blev stående, ett bra tag. Efter en stund lutade sig R närmare luckan och sade: ”Ser du den inte?” Och tjejen svarade: ”Jooo, det gör jag, men... den säljer ju mackor...”
– ”Nej, inte fiket! Rakt framför dig, litet till höger, där kanske”

Tjejen vände sig mot nagelsalongen och tittade på den, sedan vände hon sig mot R och sade: ”Nej, det kan inte vara den” och R undrade varför. ”För att den är stängd” blev svaret.

affirmation

Enda sättet att misslyckas är att ge upp eller få panik.



Det artar sig.
Jag kom ihåg csn-blanketten, tandkrämen och glödlamporna. Nu lyser det i badrummet igen.
Tyvärr visade sig det nyinköpta toalettpappret vara hushållspapper. Retligt eftersom jag faktiskt funderade på att köpa det fåniga lambipappret som det var extrapris på bara för att det var extrapris på det innan jag bestämde mig för att det fick bli det miljövänliga pappret istället.
Hade jag köpt fåniga lambipappret så hade det nu funnits sex normala rullar riktigt toalettpapper istället för två stora hushållsrullar.

Och bara en sådan sak som att jag nu görs smärtsamt medveten om att jag har ägnat tid åt funderingar kring toalettpapper... det gör ju inte saken bättre.