toalettbesök

Eftersom SATS vid Odenplan har stängt sin "offentliga" toalett så brukar jag numera gå till vårdcentralen på andra sidan gatan. Jag kan ju inte gärna dra mitt gymkort två gånger om dagen för att gå och kissa och bibliotekets toaletter är inte att tänka på.

Idag hade jag precis hunnit låsa dörren, vidtagit alla nödvändiga hygienåtgärder (papper på den avtorkade sitsen mm) och knäppt upp byxorna när någon ryckte i dörren.

Att någon rycker i dörren precis då man ska sätta sig kan vara störande nog, men den här personen nöjde sig inte med att rycka, den knackade! På den låsta toalettdörren!

Vem knackar på en toalettdörr?
Om man inte vet vem som är därinne och dessutom känner vederbörande väldigt väl. Bara galningar, tänkte jag, och skulle precis sätta mig då jag slogs av den hemska tanken; tänk om det är en läkare, eller sköterska, eller därmed jämförlig, som tror att det är någon annan därinne, en patient kanske, som ska lämna något äckligt prov eller misstänks vara i färd att göra något som till varje pris måste stoppas, ta livet av sig till exempel. Tänk om läkaren, sköterskan eller den därmed jämförliga personen skulle få för sig att öppna dörren utifrån om jag inte svarade. Blixtsnabbt drog jag upp byxorna, städade undan pappret och öppnade dörren.

Det var en galning.
Eller en tant åtminstone, och det var inte en sådan där liten, söt tant utan en stor och svettig (har ni tänkt på att små tanter alltid är torra och inte verkar ens kunna svettas?) med hennafärgat, stripigt hår och stirrande blick. Det var helt uppenbart att hissen inte gick ända upp.

Hon hade hunnit gå en bit bort så först var jag inte helt säker på att det var hon som hade knackat, men hon vände sig mot mig och sa: "Ja! Det var JAG! JAG knackade! Vad gör ni därinne?
–"Kissar!", svarade jag, irriterat. "Och det är rätt svårt att göra det när folk kommer och knackar på dörren!", (fånigt svar, jag vet, men jag visste inte vad jag skulle säga och jag ville säga någonting). Hon bara stirrade på mig, som en fågelholk såg hon ut. En svullen, rödflammig fågelholk.

Jag låste dörren och lade ut nya pappershanddukar på sitsen. Då kom jag att tänka på hennes fråga. "Vad gör ni därinne?".
Jag hade varit på toaletten i mindre än en minut, inte ens galningar knackar på en låst toalettdörr efter trettio sekunder. Kanske hade hon sett mig springa in på toaletten och misstagit mig för personal och toaletten för kontor. Hon kanske trodde att det var jag som var mottagningssköterskan vars kontor ligger alldeles intill toaletten.

Jag, det vill säga mottagningssköterskan, hade alltså stormat förbi henne i entrén slängt igen dörren i ansiktet på henne och sedan satt mig att kissa inne på mitt minimala kontor.
Hon måste ha tänkt att jag var fullständigt rubbad.