jag är helt normal

Ventilationen är inte den bästa i de här gamla lägenheterna.
Det räcker med att koka ett ägg så har vi imma på rutorna i hela lägenheten, ibland händer det till och med att brandvarnaren går igång när jag duschar.

Det var det som hände i går morse.
Jag stod i duschen när larmet började tjuta.

I vanliga fall brukar jag plocka ner brandvarnaren från sin lilla hylla, stoppa den i en påse och lägga byltet på matbordet medan jag lagar mat, då kan jag inte glömma att lägga tillbaka den sedan. Men i går morse, när jag halkade ut i hallen, dyngsur och med tvållödder droppande åt alla håll, då tänkte jag mig inte riktigt för utan avaktiverade eländet och släppte ner den i närmsta väska.

Ett par timmar senare satt jag på tunnelbanan med väskan i knät då det plötsligt började tjuta. Såväl jag som mina medresenärer såg oss förvånat omkring, någon ville kontakta föraren via nödtelefonen. Då insåg jag vad det var, jag lyfte armen som vilade på handväskan och larmet tystnade.
Jag hade brandvarnaren med mig och hade lyckats trycka in testknappen.

Det blev lugnt igen i vagnen och jag lyckades hålla god min.

Senare, framåt eftermiddagen, släpade jag mig till gymmet. Tyvärr hade jag glömt mitt lås hemma och jag fick låna ett lås hos den söta, vältränade och trevliga tjejen i receptionen. Lånelåsen är försedda med en larmbricka för att man inta ska ta dem med sig därifrån. Det är annars lätt hänt och det var givetvis också precis vad jag gjorde.

När jag var på väg ut pep det i larmbågarna och den söta, vältränade och trevliga tjejen ropade: "Oj, du glömde låset!"

Tror ni inte att jag vände mig om, med ett fånigt leende och svarade: "Nej, det är bara min brandvarnare!"

I samma ögonblick föll polletten ned och i samma ögonblick såg jag hur hennes leende stelnade och hon såg så där osäker ut som människor gör när någon beter sig väldigt, väldigt konstigt.