lördag, oktober 11, 2008

för tänk om vindsspöket ser mig

Av de tre saker jag skulle göra i går, glömde jag det viktigaste (näst efter att plugga, men det räknas inte ens till "att göra"-sakerna, det är snarare normaltillståndet just nu) nämligen att köpa en ny luftningsnyckel. Till elementen.
Det var 16 grader i köket i morse.

Egentligen har jag redan en luftningsnyckel, jag använde den vid den här tiden för ett år sedan. Men då var vi helt nyinflyttade och jag är rätt säker på att jag la nyckeln i nokia-kartongen, som jag sedan la i någon av de fyra flyttlådor som står ouppackade på spökvinden. Och jag tänker inte börja rota i dem!
De är säkert spindelbemängda vid det här laget.

Dessutom lyckades jag bränna elda upp en skiva bröd i ugnen med resultatet att jag var tvungen att öppna alla fönster på vid gavel. Nu vet jag inte hur kallt det är, men så snart jag ids lämna sängen går vi och köper en luftningsnyckel.

Det slog mig, sent i går kväll, när jag hade ätit min ben & jerry-glass och var hög på socker och något alldeles hemskt frusen, att läskiga saker blir mycket värre på natten.
Just då var jag så desperat att jag ville gå upp och kolla i flyttlådorna om inte nyckeln faktiskt fanns där. Men jag vågade inte!

Vad är det som gör att man förlorar allt förnuft bara för att det är natt?
Vinden är inte farligare på natten, inte min vind i alla fall. Vi har inga vindsgäster och risken att jag skulle stöta på ett spökvindspöke torde väl, oavsett vad man har för inställning till deras eventuella existens, vara lika stor på dagen?
Dessutom är jag övertygad om att fler skulle höra mig skrika på natten, inte för att jag tror att de skulle bry sig, vare sig det var natt eller dag.

Istället testade jag att sätta på ett element i sovrummet. Det blev inte varmt, men det visslade och sjöng på ett synnerligen kusligt sätt som gjorde att jag inte kunde somna. Nu på morgonen är det mest bara enerverande.

Så varför var det läskigt på natten?

Det är likadant med räkningar, tentor och framtiden. Det gäller verkligen att akta sig för att börja älta sådant på natten. Det är dömt att misslyckas, man tänker bara inte tillräckligt klart för att inte fullständigt bryta ihop. Och nästa dag, efter cirka tre timmar sammanhängande sömn, inser man att det visst inte var så farligt som det kändes just då.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Haha jag köpte en luftningsnyckel igår. Det enda jag inte vet nu är om det bara ska droppa ut vatten eller om det ska komma som en jämn stril.. vet du??

Och tja... det är konstigt det där med natten. Det är jättemysigt, förutom alla konstiga tankar precis som du säger ;-)

kreti och pleti sa...

Det ska räcka, att det droppar. Men du kan dra åt igen och vänta en stund, om det kommer vatten direkt när du öppna för andra gången bör det vara klart.

michaela sa...

På natten blir allt det hemska mycket värre än det egentligen är, eller hur det nu stod i Vem ska trösta Knyttet.

kreti och pleti sa...

Jag tror att det var precis så det stod.

Anonym sa...

Skogen blir också mycket värre när det är natt (eller iaf när det är mörkt). Jag cyklade till tåget i morse, genom den mörka mörka skogen. Älskar att gå i skogen på dan, men när det är mörkt fylls den av zombies och sånt, det är konstigt. På ett ställe går vägen över en myr, så det är liksom öppet på båda sidor med bara några små korta träd, och jag VISSTE att det var drivor med zombies med lysnde ögon som vällde in mot mig. Fan vad fort jag cyklade.
Fast det värsta var när jag hörde en massa klampanden och steg JÄMSIDES med mig fast ett par meter in i skogen. Säkert en älg, men jag bara FAN, nu kommer monstrena. Så min eminenta lösning var att lysa lite inåt skogen med pannlampan, och sjunga högt. I'm from barcelona, var låten min hjärna plockade. Jag kan inte den så bra. Kan bara just de orden.

Snabbt gick det i alla fall!

kreti och pleti sa...

Älgar. Klampar. Inte.

Skogen är ohygglig på natten, när träden, särskilt granarna, blir grå och nästan i sig själva påminner om zombies. Eller när man vaknar, inne i huset, mitt i natten av att någonting skrapar utefter husväggen.

Anonym sa...

Vad var det som klampade då? :O

Ja, men av någon konstig anledning så är jag inte alls lika mörkrädd på övervåningen hemma. Alltså, det måste vara typå "ingen är så lång att den kan stå ute och titta in/hoppa in genom fönstret" Haha, men monstren kan ju VISST vara så långa.

kreti och pleti sa...

En zombie så klart! :P

Skogen är hemsk på natten och en myr är om möjligt ännu hemskare :(
Jag känner igen det där med övervåningen och jag är väldigt glad att vi bor högt upp. På landet brukar Ludwig och jag sova i vardagsrummet på bottenvåningen, med stängda fönsterluckor. Egentligen skulle jag vilja ha lampan tänd (alla vet ju att det spökar där), men om jag har det kan ju någon se oss genom springorna i fönsterluckorna.