mormor

Jag drömde om mormor i natt. Igen.

Den här gången var vi i hennes lägenhet, min syster, Ludwig och jag.
Jag vet inte vad vi gjorde där, men jag tror att vi skulle bo där, även om jag också har ett vagt minne av att jag tänkte att det bara var för en natt. I vilket fall var vi tvungna att stanna där över natten.

Nu minns jag inte alla detaljer, vilket är ovanligt, det brukar jag göra, det är nästan som om jag hade drömt drömmen i de brottstycken jag minns.

Jag minns att jag bäddade åt oss i det lilla rummet och att jag tittade ut i hennes rum, på hennes säng. Medan jag bäddade sängen i det lilla rummet hade jag kommit att tänka på att hennes säng kanske stod kvar. Och det gjorde den, bäddad med sängkläderna dragna åt sidan som om hon just hade stigit upp ur den och jag kunde föreställa mig att platsen där hon hade sovit fortfarande var varm. Jag försökte intala mig själv att det var min syster som hade sovit där, bäddat åt sig i soffan och sedan sovit där, men jag visste att hon aldrig skulle förmå sig själv att göra det.

Då fick jag en minnesbild av att hon faktiskt hade gjort det några år tidigare, när vi firade jul med vår mormor. Jag mindes helt tydligt att vi hade kommit dit oplanerat och överraskat henne, sedan hade vi sovit där och min syster hade sovit i bäddsoffan. Samtidigt visste jag att det inte var sant, att det aldrig hade hänt.

Vi tog en promenad och när vi kom tillbaka, vi gick nedför backen på motsatta sidan av gatan, såg jag in genom hennes fönster, det var mörkt, men jag kunde se att det stod en julgran därinne. Jag blev iskall, jag visste att det var hon som hade ställt dit den.

Sedan minns jag att vi försökte få ut granen ur lägenheten, det var någonting med den, någonting viktigt som jag har glömt.

Efter det minns jag bara fragment. Jag minns att jag stod i vardagsrummet och att persiennerna började dras upp och öppnas och stängas av sig självt och att fönstret i badrummet inte gick att stänga. Jag sa ifrån, högt och tydligt, att hon, för jag visste att det var hon, inte fick göra så och jag försökte att stänga fönstret, men det låg en hjälm av metall i vägen och det hade stått öppet i regnet så att karmarna hade blivit skeva.

När jag försökte stänga fönstret var jag tvungen att först öppna det helt, då slog det mig att lägenheten låg på bottenvåningen. Jag hade glömt det, jag hade blandat ihop hennes lägenhet med min som är disponerad på exakt samma sätt, men som är något mindre.