varning

Det här blir ett sådant där "så hääär bra är mitt barn"-inlägg.
Gillar du inte att läsa om andras gulliga och förträffliga barn så...

Ludwig är så otroligt bra. Jag fattar inte hur han kunde bli såhär bra.
Inte nog med att han är vacker, otroligt smart, omtänksam och säker i sig själv.
Han är modig också!

Han tycker att sprutor och nålar är det värsta som finns. Han höll på att svimma vid ett blodprov för ett par år sedan och i somras, när han lyckades få feber och helt vanlig nackspärr samtidigt ville han först inte låta sköterskan ta något blodprov, men sedan krävde han att få titta på. Han satt helt stilla och bara tittade när hon stack fel gång på gång, bytte rör, tippade, knackade och skakade.
Idag sträckte han fram sin lilla hand och lät narkosläkaren sätta nålen, sedan sa han: "Jag blir lite yr nu, det brukar jag bli och jag kanske svimmar... det känns så. Så jag lägger mig ner en stund".
Läkaren försökte med att det inte var en nål utan en slang, men Ludden svarade att: "Puh, det har ingen betydelse, det är precis lika obehagligt ändå".
Han hade sett fram emot operationen i veckor och medan jag har oroat ihjäl mig i smyg har han räknat ned dagarna.

Nu ligger han i min säng och spelar sitt nya nintendo-spel som om ingenting hade hänt.