Precis när budgeten för den nya lilla lägenheten hade överskridits tyckte jag att jag absolut behövde gardiner till vardags/sovrummet. Jag åkte ut till ikea i förhoppningen att hitta ett par inte alldeles genomskinliga, vita gardiner, för mindre än 200 .-
Det var en gråmulen oktoberdag och långt, långt, långt till nästa knapra löne- och studiebidragsutbetalning.

Jag kunde direkt konstatera att alla gardiner var så pass breda att jag antagligen kunde köpa en uppsättning som jag skar på längden och fållade i kanten. Det vara bara det att även en uppsättning hyfsat snygga vita gardiner skulle kosta 549.-

Så jag gav upp. Det kändes deprimerande, som höjden eländighet, att åka tomhänt från ikea för att man inte tyckte sig ha råd att köpa ett par gardiner. Men jag bestämde mig för kolla i fyndhörnan innan jag åkte hem och där hittade jag, i en enorm "tag så mycket tyg du får plats med i en påse"-korg, ett par, en uppsättning av precis de gardiner jag ville ha!

Det är ett år sedan och jag har fortfarande inte fållat kanterna. Eller sytt upp dem.

Första gången jag tvättade dem krömp de dryga fem centimeter på längden. Tyvärr tvättade jag bara ett par, det vill säga en ituklippt gardin, så jag kände mig tvungen att tvätta det andra paret också innan jag gav mig på att sy upp dem, men jag kom mig liksom inte för att göra det.

Förrän härom veckan då jag bestämde mig för att det var dags, jag tog ner gardinerna och tvättade och manglade dem. Eftersom de hade hängt uppe ett tag (med ofållade kanter, jag vet) tvättade jag alla fyra.

 

Tror ni inte att samtliga gardiner gav sig till att krympa, de otvättade med fem centimeter och de tidigare tvättade med ytterligare fem centimeter. Det märkte jag givetvis efter att jag hängt upp dem för att se hur mycket de behövde kortas och nu kommer det att ta ett minst ett halvår innan jag kommer mig för att ta ner dem och krympa alla till samma längd.

Men i förrgår gick jag i alla fall upp på vinden och letade rätt på elementnyckeln.