fjärde dagen vab

När jag väl stod där i köket insåg jag att det enda jag faktiskt kunde tänka mig att äta var kolasnören.
Jag hade gått ut dit under förevändningen att jag skulle ta en smörgås, eller kanske ett äpple, jag försökte faktiskt övertala mig själv att ta ett äpple istället.

Malaco-elefanten såg på mig med förebrående min medan jag försiktigt, nästintill ljudlöst rev av ett hörn av påsen och stack in ett finger. Efter litet pillande lyckades jag fånga ett snöre som jag började dra i. Första biten gick bra, sedan ville snörhärvan vända på sig inne i påsen och allting bara fastnade, jag fortsatte att dra och hela jävla kolasnörklumpen var på väg ut ur påsen. Till slut fick jag ut två hela snören som jag knölade ihop och stoppade, nej pressade in i munnen.
I samma ögonblick som jag gjorde detta råkade jag titta ut genom fönstret och insåg att Snyggagrannen stod i sitt vardagsrumsfönster och tittade på mig och antagligen hade han stått där hela tiden. Det hela måste ha sett så otroligt girigt och glupskt ut att jag hellre hade visat mig naken.

Jag blir alltmer osäker på vad jag egentligen tycker om Book of Longing. När jag hörde den första gången älskade jag den, men nu vet jag inte, jag tycker inte att musiken passar ihop med texten. Cohens texter är vackra och Glass musik är underbar, men jag hade hellre velat ha dem var för sig, eller kanske bara musiken, jag tycker inte att de passar ihop alls. Det blir för mycket på något sätt, det känns uppstyltat och överdrivet.

Fast jag tycker fortfarande om inledningen: