oy gevalt!

Hade det inte varit för att undervisningen är obligatorisk och risken för närvarokontroll är överhängande så hade jag åkt hem och lagt mig nu. Jag är så outsägligt trött och dum. Och ju mer jag läser desto dummare blir jag.

Jag försökte att bluetootha över en bild från min mobil till datorn på universitetet, lantmac 06 hette den, men råkade välja fel dator i kontaktlistan och bluetoothade över den till lantmac 05. Killen bredvid mig blev något förvånad.
När bilden nu ändå var där försökte vi att ladda upp den från "hans" dator, det gick inte, men eftersom vi båda hade betydligt viktigare (läs: tråkigare) saker att göra bestämde vi oss för att det skulle gå och vi ägnade nästan en halvtimme åt att förgäves försöka ladda upp en mobilkamerabild av min nummerlapp från passkontoret.

Litet roligt med tanke på att det hade tagit mindre än tio minuter från att jag tog nummerlappen till dess att jag gick därifrån med ett kvitto på min ansökan.

Jag har funderat en del på det där med politibilen.
Tänk dig att du, gud förbjude, jobbade med polititransport och tänk dig för enkelhetens skull att du jobbade varje dag i veckan (det gör man inte, de jobbar i skift med ett par dagars ledighet emellan). Vad är oddsen för att du skulle träffa en viss person du känner, på vitt skilda platser i Stockholm, vid mer än ett tillfälle?

Under de senaste arton månaderna har jag sprungit på politibilen vid inte mindre än åtta olika tillfällen, på helt olika platser, långt ifrån deras kontor (det ligger i Farsta). Jag inser att jag givetvis är mer på min vakt och antagligen lägger märke till den i större utsträckning än normala andra människor. Men ändå! Åtta gånger!