dagens ljuspunkt

Det ringde på dörren.
Både L och jag trodde att det var min syster som kom för att lämna extranycklarna så vi sprang i kapp ut i hallen. I den mån man nu kan springa i den här lägenheten.

Precis innan hade jag stått på en pall i köket och letat efter pepparkaksformar i det översta köksskåpet. När jag håller på med saker däruppe brukar jag använda en sådan där pannlampa, de är mycket praktiska, ljus där man behöver det och båda händerna fria. På golvet nedanför mig stod Ludwig och vaktade pepparkaksdegen, också han med en pannlampa.

Det var då det ringde på dörren och vi sprang dit i tron att det var min syster.
Det var det inte, det var en granne som sitter i samrådsgruppen inför renoveringen, han ville veta vad vi hade för spisönskemål.
Vad tror ni att man tänker? Om man ringer på en dörr och den öppnas av mor och son, iklädda pyjamas med mjölfläckar och med varsin, tänd, pannlampa på huvudet.

Vad tror ni att man föreställer sig att de har gjort?