Jag städade ju innan min pappa kom hit. Eller, jag började städa innan min pappa kom hit, en och en halv timme för tidigt.
Inte för att jag tycker det borde behövas, men förra gången han var här och det låg disk (två kaffemuggar, två assietter och diverse bestick) i diskhon ringde han till min mamma och sa att hon var absolut tvungen att omedelbart gå hem till mig och lära(!) mig att städa. Sedan ringde han upp mig och påstod att jag var deprimerad och därför underlät att diska. Som någon slags protest, sa han.
Nu hade jag i alla fall börjat städa när han kom hit, det enda jag inte hade plockat undan var min antibiotika (mot prickarna), givetvis var det också det första han fick syn på när han kom hit. Det räcker att man harklar sig i närheten av min pappa så har man multiresistenta pneumokocker och akut kroppsegen stafylokock-allergi. Det första samtalet kom knappt en timme efter att han hade åkt, han ville upplysa mig om att mina prickar är symtom på en akut anafylaktisk chock, sedan dess har jag fått fyra samtal från skyddat nummer. Jag tänker inte svara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Aha! Nu klarnar bilden - multiresistenta + anafylaktisk = politi, dosim repetitur.
Vet HAN om att du har en blogg, och följer han den?
Jag fasar för om så vore...
Louise: Vänta nu, betyder det att politin tror att jag egentligen är död? Eller att jag egentligen är det?
Khelan: Nej, tack och lov, men jag tror att han skulle kunna hantera det ;)
En anafylaktisk chock brukar ju tämligen hastigt kulminera i utslocknande, så utifrån de i texten givna premisserna, tvåfaldigt ja. Ära vare dock realiteten! Men, å andra sidan, vad vet man egentligen om våra existentiella villkor? Du har väl sett The Others?!
Nej, jag har inte vågat se den. Kan du försöka att uppskatta "kolla under sängen och sova med lampan tänd"-tiden på den?
Du menar hur länge efteråt man behöver vidta sådana åtgärder? Filmen innefattar ett par moment av det rysligare slaget, som möjligen riskerar att återinträda i sinnet inför sänggåendet. Men det är svårt att avgöra - allt beror ju ytterst på vad som griper in i ens själsliga väv. Själv fick jag tända upp i hela lägenheten och även kontrollera trapphuset en tid efter att ha sett Lost Highway när den kom...
Jag uppskattar den tiden (vad ska vi ha för förkortning för uttrycket?) som inte jättelång i fallet The Others. Den är mysrys.
Håller med ak. Iaf om man verkligen ser hela så att man inte ger upp halvvägs, då kan nog den tiden bli längre.
Din pappa verkar vara otroligt besvärlig på ett mycket charmigt sätt!
Mysrys och inte så hög "vad vi nu borde kalla det faktor", säger ni alltså.
Jag vet inte, min själsliga väv är ju av den känsligare sorten när det gäller sådant där (passar samtidigt på att aktivera varningslampa för lost high way, kommer aldrig att se den).
Icky: Min pappa är underbar även om han kan bli... rätt påfrestande.
Skicka en kommentar