Det är litet spännande, det här förhållandet mellan kollektivtrafikanställda och deras trafikanter.
Som spärrvakt eller tunnelbaneförare upphör man aldrig att förvånas över hur otroligt korkat och irrationellt människor beter sig, för att inte tala om hur ociviliserade och elaka de kan vara. Man skrattar gärna åt dem, åt deras hönsliknande beteende och dumma uppsyn.
På samma sätt vet man som trafikant hur dumt kollektivtrafikmänniskor kan bete sig, hur empatistörda och enkelspåriga de i allmänhet är.
Skillnaden mellan de två grupperna, som grupp betraktat, är egentligen bara att kollektivtrafikpersonalen besitter en kunskap som trafikanterna som grupp saknar. De har ett informationsövertag och utan det skulle de inte vara någonting annat än trafikanter. Man kunde ju tycka att deras kunskap om människans trafikantbeteende skulle ge dem djupare insikt om sitt eget beteende, men det verkar inte så. Det verkar snarare som om lika många som utan sitt informationsövertag skulle bete sig som korkade trafikanter faktiskt gör det också, men i andra situationer.
Och som grupp väljer man att försvara varandra. Tågförare/spärrvakter försvarar varandra för att de har en gemensam kunskapsbas att stå på, men de gör det, i många fall, också i situationer då de borde inse att de har fel och de gör det på samma sätt som de skulle försvara och bortförklara sitt eget beteende.
Trafikanter tillhör inte en lika enhetligt bestämd grupp och är inte riktigt lika benägna att försvara varandra, i viss mån händer det väl och det ligger säkerligen närmare till hands att försvara typiskt trafikantbeteende eftersom man själv, i större utsträckning, kan sätta sig in i vad som ligger bakom beteendet. Eller kanske för att man saknar den kunskap om behövs för att förstå hur dumt det är.
Gemensamt för de båda grupperna är att man bedömer andras dåliga handlande utifrån sina egna kunskaper och erfarenheter och man har lättare att förstå och acceptera ett mindre bra beteende om det liknar ens eget. Även ens beteende som grupp.
Att man aldrig lär sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Utom kontrollen, den hatar vi, jävla patrask. ;)
Skämt åsido, företagskulturen är väl ett stort problem i sammanhanget? Redan på utbildningen lär man sig att trafikanter är dumma i huvudet för att de inte kan saker, och istället för att fördjupa sig VARFÖR det är så och hur man ska hantera det så främjar man ju oftare en vi och dom-förhållning.
Jag vet hur många som helst som både är urkassa som förare och som trafikanter men på arbetsplatsen ges det ju inget utrymme för att hantera sånt, inte heller att främja ett bra arbete eller trafikantbeteende.
Jag tror nog att flockmetaliteten hos personalen ofta är ett större problem än hos det hos trafikanterna.
Hahaha, ja de beter sig som det i alla fall. Vilket antagligen skrämmande många som avskyr dem också skulle göra om de sattes på jobbet.
Personalen är ju mer av en grupp, de identifierar sig som en grupp, medan trafikanterna kanske inte ser sig själva som ett trafikantkollektiv. Det gör däremot personalen och jag håller verkligen med om att den grunden läggs redan under utbildningen.
Sedan har vi trafikanthanteringskurserna som mest verkar gå ut på att hålla koll på personalen och sålla ut dem som har förlorat förståndet.
Skicka en kommentar