födelsedagsbarnet

Han tindrade med ögonen. Tindrade!

Det blev som det brukar, med födelsedagskalasen, någon vecka innan kommer jag på att det kanske vore läge att fundera på vilka som kan tänkas komma, någon dag innan inser jag att de är så pass många att jag borde planera något.
Sedan springer jag stan runt på förmiddagen och letar efter precis rätt sorts tofu.

På något, närmast mirakulöst, sätt hinner jag alltid ändå.

Den här gången blev vi inte så många, men Luddet var nöjd ändå och min pappa var i högform.

Jag vet inte om det var den där decilitern vin hon drack till maten, men framåt kvällen urartade det hela och min mamma bjöd på en eurytmiuppvisning, hon valde att gestalta namnet Morgan.

R är uppe i huset nu och packar ner det viktigaste.
De hade inte tagit sig in i huset alls, så antagligen var det bara ungdomar från trakten. De hade lyckats bryta upp en redskapsbod och där hade de tagit en wokpanna och den där man slår gräs med (NEJ, inte en lie, en sådan där bensindriven med ett nylonband, icky?). Vad de nu skulle med det till, slå gräset i en dunge och sätta sig att woka där?

I vilket fall har R och en god vän packat allt av värde och tar det med sig till Stockholm.
Förhoppningsvis ligger huset så avsides och så långt från samhället att ingen orkar åka dit för att dricka folköl (och woka?).
Och alla i byn vet ju att det spökar på riktigt där.