Och nu är L förkyld också.
Detta sker, som vanligt och oundvikligen, precis, PRECIS samma dag som jag tänkt att om jag bara lägger på ett extra kol, och bara om jag verkligen gör det, så fixar jag det här, med extra dubbellästa specialkurser och allt. Som vanligt.
På onsdag kommer mitt nya simkort.
L är förresten riktigt underhållande när han har feber.
Han vaknade härom natten och såg fjärrskådande på mig.
Sedan sa han: "Ska jag berätta något om potatisar?"
-"Javisst", hade jag tänkt svara, men hann inte innan han började berätta.
-"Har du någonsin sett en potatis med näsa? Det kan bero på att någon har knäckt en rot. För potatisplantans rötter sträcker sprider ut sig och om någon går på stigen intill kan den råka trampa på en rot så att den knäcks. Då blir det en näsa på potatisen. Ibland."
Sedan var han tyst och såg på mig en stund.
-"Ska jag berätta något mer?"
-"Ok."
-"Vad ska jag berätta om?"
-"Kan du berätta något om morötter?"
-"Nej, morötter är inte min familj."
Sedan sov han igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Me love små smarta pojkar...
Min lilla kärlek vaknade för något år sedan och sade: "Mamma, det har varit en lång natt...
"Jaha, hur då menar du, svarade jag...
"Tja, den var...ganska avlång!
Min natt var också avlång. Det var även mitt samvete när jag insåg att jag släpat en stackars influensasjuk pojke till universitetet.
Jisses, ibland kan det inte vara lätt att vara ensam med barn...även om jag själv ibland nästan längtar dit när vi tjafsar hemma...;o(
Skicka en kommentar