Nu sitter jag på ett coffeehouse by someone som nästan säkert garanterat saknar utskänkningstillstånd, men som serverar mariestads export till överförfriskade fylltanter och tonårstjejer. Klockan är tjugo i sex och en fylltant vinglade just in bakom disken och försvann ut i köket.

L är på herrmiddag (hahaha) och jag hade tänkt ta en sojalatte bara för att köpa mig någonstans att sitta med macbebis. Jag skulle ha sett mig omkring innan jag beställde.

Tanten bredvid mig är liten och tjock på det där konstiga, nästan magra sättet som jag tror är typiskt för alkoholister, med magra armar och ben och mest bara löst hull som lägger sig i lager på varandra runt buken. Bröstkorgen ser stor och omtålig ut, som om den var utspänd av bara luft. Hennes hår är lockigt och man kan se att det är klippt i en kort frisyr som har fått växa, hela hon påminner om en uggla där hon sitter ihopsjunken i sitt hörn.

Hon pratar i telefon med någon som verkar försöka resonera med henne, det handlar om en person som hon vill besöka. Orden psyket och kärring återkommer.