otroligt irriterande

Min pappa kom på besök igår.

Det gick faktiskt riktigt bra, han var på gott humör och jag hade hunnit städa innan. Dessutom hade jag fått låna min mammas tryckkokare, utan den hade det aldrig gått så bra som det gjorde.
Egentligen har jag en tryckkokare, men min pappa tyckte att den var för liten och gav mig en som han hade hittat istället. Min pappa hittar mycket bra saker, men den här tryckkokaren var inte en av dem. Den var bucklig i botten och hade en skrovlig avlagring under den där, för tryckkokare karaktäristiska, kanten som ska hålla fast locket, omöjlig att få ren.

Så jag lånade min mammas tryckkokare (den hade också visst skrovel under kanten, men det gick att få bort och jag visste åtminstone var det kom från) och hoppades att han inte skulle märka något. Det gjorde han inte heller och kvällen flöt på bra, han gick strax efter 20.

Vad jag inte visste då var att han sprang på min mamma nere vid tunnelbanestationen. Det första han frågade henne var om det hade gått bra med städningen. Han har ju tjatat på henne om att hon borde komma hem till mig och lära mig att städa. Att det mesta av mitt stök utgörs av mina så kallade pluggstationer, som inte på några villkors vis får flyttas på av någon annan än mig, och att det är minst lika stökigt hemma hos henne (för att inte tala om hur det ser ut hos honom) verkar inte ha någon som helst betydelse. Hon ska lära mig att städa!

Och tror ni inte att hon svarar att det har gått bra! Det sa hon ju bara för att slippa tjatet och utskällningen, men nu tror han att hon lär mig att städa och det gör honom säkert jättenöjd. Det är så otroligt irriterande! Inte nog med att han tro att han har rätt, han tror att han har bevisat att han har rätt också och att det var ett helt fantastiskt råd han gav. Detta kommer att leda till fler goda råd och snart börjar han försöka att styra och ställa.