fluidmekanik till vardags

Idag blev jag, för jag vet inte vilken gång i ordningen, tvungen att lufta elementen i det större rummet.
Det håller ungefär en vecka, knappt det, innan det börjar surra och vissla i dem igen och värmen kryper ihop som ett skrämt litet djur i nedre hörnet av elementet. Luftningsnyckeln har fått en egen krok i köksskåpet.

Jag misstänker att det kan bero på att jag är den enda, nästan, som luftar elementen. Tjejen längst ner i min trappuppgång gör det definitivt inte och det är i princip bara vi som bor här under vinterhalvåret.
I de andra trappuppgångarna, där lägenheterna är större, bor det visserligen folk som verkligen bor där, men de ser inte ut som sådana som luftar sina element. En gång i höstas kom det faktiskt över en kvinna från trappuppgången bredvid och frågade om jag visste hur man bytte säkringar. Jag tror inte att hon luftar elementen.

I vilket fall tror jag att det fungerar såhär; (observera att det här endast är en teori) att när jag tömmer mina element på luft börjar vattnet så sakteliga att omfördelas i min del av elementsystemet. Hur stor den delen är vet jag inte, det kan vara min sida av trappuppgången eller hela trappuppgången, det kan vara min sida av huset eller kanske hela huset. Men när luften i mina element försvinner stiger istället vattnet och enligt principen om kommunicerande kärl måste nu vattennivån i alla de element som står i omedelbar kontakt med varandra jämnas ut så att nivån blir densamma överallt.

Om det stämmer, om det verkligen är så det fungerar, skulle det innebära att jag, sakta men säkert, luftar hela fastighetens element.
Eller finns det någon bättre förklaring?