fiket

Det finns ett litet fik i biljetthallen på Odenplans tunnelbanestation.
Det består mest av en kassa där man hämtar sin pappmugglatte och backar ut igen, men det finns några få sittplatser, vid smala, bardiskliknande fönsterbord. På ett ställe kan man sitta två personer vid fönstret precis vid spärrlinjen, med en automatspärr utanför.

När jag passerade fiket igår eftermiddag, på väg hem, satt det två tjejer på de där platserna. De hade varsin latte och en stor chokladmuffin framför sig och de var så upptagna, av den och av sitt samtal, att de inte tog någon notis om den äldre herre som stod utanför fönstret. Han var mager och krokig, skumögd, och höll sig med ena handen i automatspärren medan han viftade irriterat med sin remsa åt deras håll. Sedan försökte han gå in genom spärren, men han stoppades av den obevekliga pinnen. Då muttrar han något ohörbart och vänder sig mot den ena tjejen som den här gången rycker till och ryggar tillbaka något när han pressar sin remsa mot fönsterrutan precis framför henne.

Så gör han ett nytt försök att ta sig in, men fastnar ännu en gång.

Han vänder sig då återigen mot de fikande tjejerna och man ser att han förbereder en elak väsning, han är så upprörd att handen med remsan skakar, men i samma ögonblick som han samlar sig till språng blir han uppfångad av en väktare som hänvisar honom till den riktiga spärren.