panträtt som porträtt

En av mina absoluta favoriter bland skolböcker är Panträtt i fast egendom av Ulf Jenssen.

Dels, och framförallt, för att den skriven på ett lättbegripligt sätt och utan de tillsynes intvingade "svåra" ord och pleonasmer (ni hör ju själva hur det låter, har man skrivit en lärobok i panträtt i fast egendom behöver man liksom inte bevisa att man är störd) som brukar användas i av författare till sådana här böcker.

Men också för att det är en bild på framsidan.
En riktigt bild!

Min mamma blev mycket förtjust när hon såg den, eftersom hon trodde att det var konstbok och att panträtt var något slags konstnärligt motiv. Hon uttryckte viss besvikelse när hon insåg att jag inte alls hade givit upp juridiken till förmån för konststudier.

Jag tycker om när läroboksförfattaren lägger in egna reflektioner i texten, som när en författare (jag tror att det var Ekelöf) avslutar sin genomgång av en skittråkig processrättslig lösning med:

"Det är i och för sig vackert så."

I panträtt finner man den underbara, smått sarkastiska kommentaren på sidan 20, angående propositionen till jordabalken (1970:20) som blivit så omfattande att den fått delas upp i A-del och en B-del:

"Indelningen gör det relativt enkelt att söka i texten, när man väl har kommit på att registret finns i slutet av del A."


Den som hade boken före mig hade helt uppenbart inte förstått meningen med överstrykningspennor och... ja, en tumregel för mitt exemplar är att det som är understruket inte är värt att läsa. Jag tycker om det också på något sätt.

När man så har tagit sig en bit in i panträtten kommer man till det som brukar anses som det allra svåraste, nämligen gemensamma inteckningar. Enligt jordabalken ska fastigheter med gemensamma inteckningar svara för eventuella pantsättningar enligt vissa tämligen krångliga regler om andelar och åtaganden. Rätt så krångligt med andra ord.

På sidan 151, i det avsnitt som behandlar diskrepans i pantsättningen av en gemensam inteckning, har någon brutit ihop fullständigt:


Jag brukar låtsas att det inte kan vara samma person som den som har färglagt boken.