tisdag, mars 17, 2009

Radler & Ruf



Visst måste man tycka synd om den?
Jag hittade den på T-Centralen, på Hässelbyplattformen. Man håller på att restaurera bänkarna där och jag tror att det är någon slags sandblästringssak. Den står där, ensam, framför ett berg av skräp, med sin lilla snabel eller nos eller vad det nu är. Och namnet, Radler und Ruf (han bara måste vara tysk), är det inte nästan litet sött?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Stackars liten. Han behöver kärlek, mycket kärlek och passion. Kan han inte få flytta hem till dig.

kreti och pleti sa...

Han kan bo hos dig. Han äter inte bröd.