Plötsligt har jag nintendospelet upptryckt precis under näsan (det avstånd som barn verkar tro är optimalt läsavstånd).
-"Kan du läsa det här för mig?"
Det står, på engelska, att man ska göra någonting som jag inte förstår (jag är rätt säker på att det inte är ett riktigt ord) för att någonting som jag vet inte är ett ord ska leda till att något annat, som verkar vara någon slags variant av ett faktiskt existerande ord, ska uppnås.
Så jag läser det som det står och han säger: "Jaha! Ja, men då fattar jag." Och fortsätter att spela.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Hehe, barn av idag, va. :)
Hur gammal är han?
Som jag alltid tjatar om, Barn är fantastiska, varför blir vi vuxna?
icky: Han fyller åtta i september.
Vad jag inte förstår är hur det kommer sig att han inte förstår det när han läser själv, men fattar precis vad det handlar om när jag läser det.
Jag börjar misstänka att de har ett hemligt språk...
M: Jag undrar om det inte är just det som är att bli vuxen, när man inte förstår sådant längre.
Skicka en kommentar