mysteriet närmar sig en lösning

I går eftermiddag ringde det. Jag svarade och i andra änden fanns en tant. Hon frågade om hon kommit rätt och jag undrade vart hon skulle.
Hon sa att hon skulle till xx-xxxxxxx (precis överensstämmande med mitt hemtelefonnummer) och jag svarade, något förvånad och litet orolig, att då hade hon ju faktiskt kommit rätt.

-Ok, sa hon och nu lät hon mycket lättad, det är alltid så svårt att komma rätt (nu började jag undra om hon verkligen hade alla koppar i skåpet) är Åke hemma?

-Nej, någon Åke har vi inte, inte alls, inte vad jag vet. Så då hade hon ringt fel ändå. Vi lade på.
Fem minuter senare ringde hon igen.

-Nej, nej, nu har jag visst kommit till dig igen.

Jag frågade återigen vilken nummer hon skulle till och när hon ännu en gång uppgav mitt sa jag att hon måste ha fått fel.
Men hon hävdade bestämt att så kunde det inte vara, hon visste att det nummer hon hade var till Åke som hon hade ringt så många gånger förr. Så sent som för en vecka sedan hade hon faktiskt kommit fram på det numret, så hon måste helt enkelt ha råkat slå fel.
Sedan bad hon så hemskt mycket om ursäkt och vi lade på igen.

Den här gången tog det en halvtimme och nu var hon riktigt bekymrad (och jag något irriterad)
Så jag sa: Har du papper och penna? Det hade hon och jag bad henne skriva xx-xxxxxxx (mitt nummer) och sedan sa jag: så vet vilket nummer du inte ska ringa till.

Då hävdade hon (eftersom det nummer hon fått av mig överensstämde med det hon redan hade på sin lapp) att det var just dit hon skulle och att det var jag som hade fel. Jag bad genast om ursäkt för att jag svarade på fel nummer.
Nu lät hon litet osäker och jag tog tillfället i akt att komma med förslaget att det att jag bestämt hävdade att det nummer som fanns på hennes lapp var mitt, tillsammans med det faktum att jag svarade på detta nummer, skulle kunna vara ett tecken på att det i själva verket var jag som hade rätt.
Nej, så var det inte!

-Nähä, sa jag, då får jag väl ringa till telia då och be dem att spärra samtal från ditt nummer (jag har ingen aning om huruvida det skulle vara möjligt), så kan du ju försöka bäst du vill. Sedan lade jag på.


Jag har inte hört av henne igen, men framåt kvällen slog det mig att Åke kanske bor här i alla fall, när jag inte är hemma. Det kanske är så det funkar när man hyr av Stockholmshem, att de hyr ut dubbelt. När jag inte är hemma bor Åke här och tanten ringde inte fel, utan bara på fel tid

Då kanske det inte är en hippie i avloppet utan en andra hyresgäst?
Det kanske är Åke!

Kanske går Åke omkring här, hemma hos mig när jag är i skolan eller på jobbet, han passar på att få sova i min säng och torkar sig på mina badlakan efter att han har tagit ett bad. Eller så städar han undan alla mina saker och tar fram sina egna. Jag tror inte att han har så mycket, kanske bara en skivspelare (en gammal) som han tar fram. Sedan sitter han på golvet och lyssnar på gamla Incredible String Band skivor och dricker te.