gamla hus

Säkerhetsdörren har kommit, den är på plats nu.

Tyvärr kände sig snickaren tvungen att slita loss min telefonledning, bara för att flytta litet på den.
Den gick av.

Det hände precis då han konstaterat att taket i trappuppgången var så pass lågt (på grund av den märkliga ”plattformen” i vindstrappan) att det var osäkert om dörren skulle gå att få in. Givetvis konstaterades detta efter att han bänt loss karmarna och det såg ett tag ut som om jag skulle få ett så kallat provisorium.

Jag har inte någon som helst aning om vad detta skulle vara, men jag såg framför mig en spånskiva, ett galler eller ett pärldraperi. Eller... egentligen var det inte det första jag tänkte på.

Nej, när han sa provisorium kom jag, av någon outgrundlig anledning att tänka på en provisorisk tandprotes. Jag skrattade litet, mest åt den märkliga associationen, och han tittade på mig som om det var honom jag hade skrattat åt.

Så var skadan gjord och den gick inte att reparera.

Det var då han skulle flytta på ledningen. Och den gick av.

Jag ringde till mitt telefonbolag och förklarade vad som hade hänt och mindre än en halvtimme senare kom det en reparatör. Jag blev givetvis jätteförvånad över att det gick så snabbt, men det visade sig snart att han inte alls var där för att laga eländet. Nej, han skulle bara felsöka(!) för att se om det verkligen var något fel på ledningen (den var som sagt helt av) och om de behövde komma in i lägenheten för att fixa felet.

Efter att jag hade ringt och förklarat att min telefonledning var helt av, verkligen helt av och att det är en gammal blyomsluten ledning som jag inte kan skarva själv så skickar de ut en tekniker för att felsöka den. Jag kunde inte ens få honom att titta på ledningshelvetet som då hängde i min hall.

Först när han var klar och hade avlagt rapport kunde jag ringa och boka en tid för reparation, förklarade han. Så det gjorde jag. Två veckor skulle det ta, berättade tanten i växeln. Efter en hel del tjatande visade det sig dock att om jag bara kunde tänka mig att betala sjuhundra kronor i ”utryckningsavgift” så kunde de faktiskt komma redan samma dag.

Det är inte jag som ska betala, muttrade jag, och hon skulle genast se om de kanske, enligt henne mot all förmodan, hade någon ledig tekniker i mitt område.

Vi lade på och tre minuter senare ringer det på dörren. Utanför står felsökarmannen som nu faktiskt kan tänka sig att titta in i hallen. Han konstaterar omedelbart att det är en gammal blyomsluten ledning som måste dras om och han öppnar ett litet, runt lock utanför min dörr. Bakom locket sitter två telefonledningar, den ena går åt grannens håll den andra åt mitt. Han knipsar min ledning och börjar dra i den, men den sitter rätt hårt fast så han tar i och rycker.

Det är då det visar sig att den inte är min utan att den ledningen han har klippt av går upp på vinden och över till nästa trappuppgång.