Nu fick jag istället ta 4:an och gå den sista biten, inte jobbigt alls egentligen, men något irriterande. När jag passerade Frejgatan, precis före låsbutiken, mötte jag bussen jag hade tänkt åka med. Jag log glatt och demonstrativt så att bussföraren, om han nu mot all förmodan kände igen mig och om han nu hade dragit för att det är så kul att se fåniga tjejer springa förgäves, verkligen skulle se att jag i vart fall inte var någon missklädsamt sur trafikant för det. Vilket väl i och för sig var precis vad jag var.

Politibilen.
Det var inte alls lika läskigt den här gången, det var bara en bil.
Ok, en bil som används för att hämta döda människor som har slutat sina dagar på olika mindre trevliga sätt, men ändå bara en bil.
.jpg)
Ibland får jag en känsla av att den förföljer mig.
7 kommentarer:
Fy!! Vad läskigt!
Nope, den får inte förfölja och hämta dig...inte innan vi ens har träffats?...;o)
Här har vi ett uppslag för en tv-serie tror jag minsann.
Nästa års julkalender, Politibilen hämtar tomten!
En av mina vänner kom med förslaget att jag kanske, egentligen är död och att politibilen förföljer mig för att jag småningom ska förstå och acceptera det.
eek: Ja! För han har blivit liggande död sedan förra julen.
Jaså är det så den ser ut, politin. Påminner om en tidigare studiekamrats handikappfordon i vilken hon kunde baxa in hela sin permobil. Vid närmare eftertanke såg jag någonting liknande på min gård förra veckan. Troligen en effekt av att jag besöker den här sidan. Hur många permobiler har du sett på sistone?!
Inte mer än tre, som jag kan minnas, men de är ju något fler.
Skicka en kommentar